Inte utan min dotter! (En sann historia)

Har nyss läst ut den bästa bok jag någonsin har läst! Rekommenderar den till ALLA!!
 
Boken handlar om Betty, en amerikansk kvinna som är gift och har tre barn. Hennes två söner har hon tillsammans med sin före-detta man och hennes dotter, som bara är 4 år, har hon tillsammans med sin nuvarande man. Hennes man är muslim och från Iran. När de träffades sa han att han var så trött på kulturen i Iran och att han aldrig någosin ville återvända dit!
 
Men efter ett tag återupptog Bettys man kontakten med sina släktingar i Iran, och de blev ditbjudna. I två veckor skulle Betty, hennes man och deras dotter Mahtob stanna i Iran. Hennes man tackade ja till inbjudan, medan Betty inte alls hade lust att åka. Men hon förstod att det var viktigt för hennes man att få träffa sin släkt igen och han gärna ville visa upp Mahtob för dem.
 
De här två veckorna gick långsamt och allt Betty gjorde var att längta hem till Amerika. Och när de här två veckorna gick mot sitt slut och hon och Mahtob började packa till hemresan så satt hennes man och gjorde ingen ansats till att hjälpa till.
"Jag vet inte hur jag ska säga det här", sa han den dagen det var dags att åka tillbaka. "Men det är meningen att vi ska stanna i Iran nu."
 
Betty och Mahtob kan verkligen inte ta sig ut ur Iran! Bettys man håller dem kvar och tvingar dem att anpassa sig till den Iranska kulturen. Betty och Mahtob är fångar i landet, och Betty känner inte igen mannen som hon gifte sig med. Ska Betty någonsin lyckas ta sig hem igen till sitt hemland och sin familj? Finns ens den möjligheten? En sak är i alla fall säker, Betty kommer inte att resa utan sin dotter!
 
En otroligt bra bok som man kan leva sig in i! Den är väldigt lärorik, sorglig, spännande och väldigt svår att lägga ifrån sig.
Den kommer att vara med i mina tankar riktigt länge!
 
Skulle gärna berätta mer om den, men jag tycker att ni ska läsa den istället!! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback