Jag satt och lyssnade på den här vackra låten och började skriva ner mina tankar som jag fick. Älskar verkligen att skriva!
Jag ägde en gång en guldmedalj,
en gång var den bara min.
Jag har vunnit,
men förlorat ändå.
Man vinner ett silver,
i samma stund som man förlorar ett guld.
Man kan inte få allt här i världen,
ibland måste man välja.
Ska jag våga ta i det sista och kämpa för guldet
när det en stor chans att jag ramlar ihop och inte ens kan ta mig i mål?
Eller ska jag nöja mig med ett silver?
Jag ägde en gång en guldmedalj,
men den var ändå utom räckhåll.
Jag visste att jag hade den,
att den var min,
men jag fick aldrig chansen att se den framför mig.
Kunde aldrig känna att den verkligen tillhörde till just mig.
Oroades hela tiden av att någon skulle ta den ifrån mig,
när jag inte var där och vaktade den.
Jag ägde en gång en guldmedalj,
men jag slängde bort den.
Plötsligt kändes den inte lika värdefull längre.
Silver blänker mycket finare än guld.
Jag kan beundra min silvermedalj så ofta jag vill.
Jag kan hålla i den,
jag kan röra den.
Jag har förlorat ett pris,
men vunnit ett annat.
Jag vet inte om jag gjorde rätt som slängde bort mitt guld,
sånt vet man inte förrän efteråt.
Jag valde att gå den säkra vägen,
ibland är det den bästa.
Ibland den värsta...
Idag äger jag en silvermedalj.
Jag beundrar den varje sekund.
Kanske silver inte är så dåligt ändå.
Ibland kan det till och med
vara bättre än en guldmedalj.
Kommentarer
Trackback
